Citat -Esaias Tegnér
Svensk poesi - skärmsläckare

Svensk poesi är en skärmsläckare för Windows som visar vackra citat på din dator när du inte använder den. Nedan kan du läsa några av de dikter som finns i skärmsläckaren.

Läs mer om Svensk Poesi
Lista dikter av andra författare


Esaias Tegnér ( 1782-1846 )

Det rätta är evigt: ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
så kan du det rätta dock vilja.

Och själva dikten! Dess lindansarmöda,
dess luftsprång har jag sett mig mätt uppå.
Dess gyckelbilder tillfredställa ingen,
lösskummande från ytan utav tingen.

Älska konsten, ty hon tvingar
ögonblicket att stå still,
klipper av dess lätta vingar,
just som det förflyga vill.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.

Jag stod på höjden av min levnads branter
där vattendragen dela sig och gå
med skummig bölja hän åt skilda kanter,
klart var däruppe, där var skönt att stå.

Där låg ett skimmer över Gustavs dagar
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol däri, och hur du klagar,
var stodo vi om de ej varit till?

Jorden, tyvärr! är av kvinnor full
miste du en, står dig tusen åter.

Nu är det höst,
stormande häver sig havets bröst.
Ack, men hur gärna jag sute
ändå där ute!

Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldern dess anlet förnyar.

Farväl! Jag slutar där jag börjat har.
Farväl du dikt som verklighet mig var,
och livets liv och evighetens kärna!

O kärlek! Jords och himmels under!
Du salighetens andedräkt!
Gudomlighetens friska fläkt
i livets kvalmuppfyllda lunder!

Kyss mig, min sköna! Låt min låga
få genomströmma även dig.
Ack! Jordens rund och himlens båga
försvinna när du kysser mig.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: ej rotas där ut
från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut
så kan du det rätta dock vilja.

Och själva dikten! Dess lindansarmöda,
dess luftsprång har jag sett mig mätt uppå.
Dess gyckelbilder tillfredställa ingen,
lösskummande från ytan utav tingen.

Älska konsten, ty hon tvingar
ögonblicket att stå still,
klipper av dess lätta vingar,
just som det förflyga vill.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.

Jag stod på höjden av min levnads branter
där vattendragen dela sig och gå
med skummig bölja hän åt skilda kanter,
klart var däruppe, där var skönt att stå.

Där låg ett skimmer över Gustavs dagar
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men det var sol däri, och hur du klagar,
var stodo vi om de ej varit till?

Jorden, tyvärr! är av kvinnor full
miste du en, står dig tusen åter.

Nu är det höst,
stormande häver sig havets bröst.
Ack, men hur gärna jag sute
ändå där ute!

Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldern dess anlet förnyar.

Farväl! Jag slutar där jag börjat har.
Farväl du dikt som verklighet mig var,
och livets liv och evighetens kärna!

O kärlek! Jords och himmels under!
Du salighetens andedräkt!
Gudomlighetens friska fläkt
i livets kvalmuppfyllda lunder!

Kyss mig, min sköna! Låt min låga
få genomströmma även dig.
Ack! Jordens rund och himlens båga
försvinna när du kysser mig.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.



poesi
Poesi
Edit Södergran
skärm släckare, citat, dikter, poet, verser, gratis, poesi, poem